Jossans Afrika

Förra veckan var jag och fikade på Gateway med Lindah och Maria, redan dagen efter möttes vi igen. Då hemma hos Anna för påsklunch med massor av andra svenskar. Det bjöds på sill, nubbe och snapsvisor i sann tradition. Mycket trevligt. Pascal lekte med småpojkarna och kastade avocados i träd för att, förhoppningsvis, lyckas få ner fler avocados. Annas döva hund höll nästan på att stryka med när en enorm avocado landade en millimeter ifrån den chockade vovvens framtass.

Dagen efter (förra lördagen) åkte Pascal och Roger till stranden för att paddla kajak. Klockan sju var de nere på stranden. Nybörjarkursen började, tydligen, inte förrän klockan tio och vid den tiden var det full aktivitet i havet. De klarade inte av att paddla många meter innan de blev slukade av enorma vågor och tippade omkull. Pascal har planerat att göra ett nytt försök imorgon. Gör om, gör rätt!

Igår var vi på Hop's och firade Christels födelsedag. Jag skrattade så mycket att jag fick ont i kinderna. Christels syster valde att prata tyska med mig eftersom "Tyskland ligger ganska nära Sverige". När vi kom hem var Pascal hungrig och beslöt sig för att äta lite youghurt och musli. Då springer det ut en, sjukt stor, kackerlacka från muslipåsen. Pascal skrek, med risk för att låta kvinnoförnedrande, som en liten tjej. Jag räddade situationen med raidflaskan och skrattade rått åt Pascals barnsligheter. Egentligen är jag också skiträdd för kackerlackor men efter några glas vin förvandlas jag plötsligt till "Skansen-Jonas-Wahlström" och klarar sådana situationer med bravur.

Idag har vi varit och handlat plastburkar till alla matvaror i skafferiet för att undvika fler kackerlacks-incidenter i framtiden. Sedan har vi självklart kollat lite på det kungliga bröllopet och diskuterat varför William inte rakat av sig sitt osmickrande hår. Vi kom fram till att det nog anses olämpligt för kungligheter att ha snagg. Stackars William.

Ikväll står det grillat på menyn. Vi grillade i förrgår också. Vi köpte corned-beef som det kallas. Det var billigt. Vi trodde att det var kossor som var uppfödda på majs (det låter ganska dumt såhär i efterhand, väldigt dumt). Jag vet inte vad den där kossan hade ätit men det var i varjefall skitäckligt. Det var kött som hade legat i saltlag som vi, ont vetande, också saltade extra i efterhand. Det smakade skinka, fast äckligare och jag fick ont i magen.



Sötaste Yamone "leker" med Annas katt på påsklunchen.



Roger och Pascal.



Leon badade frivilligt till skillnad från Roger och Pascal..



Clayton hittade ett fint hjärta på stranden.



Glasspaus.

Imorse väckte Pascal mig med frågan: "Är de svarta spindlarna som hoppar farliga?" Jag blev genast klarvaken men lugnet infann sig så snart jag hörde det trygga, pysande ljudet från flaskan med det insektsdödande medlet.

Någon timme senare ser jag en extremt liten ödla som springer på golvet. Den är ovanligt långsam och, liksom, skuttar fram. Jag hämtade genast kameran för att fota den lilla rackaren till bloggen (det är ju något utav ett tema här). När jag sedan kollar igenom bilderna så svimmar jag nästan. Den har bara två ben, herregud. Sedan lägger den sig i ett hörn. För att dö, antar jag. Jag tittar bort för en sekund och upptäcker att ödlan är borta. Panik. Pascal letar upp ödlan som gömt sig under ett bord. Sedan plockar han upp den i en burk och släpper ut den i ösregnet. Nu har jag faktiskt lite skuldkänslor..



Jag har ingen aning om var dammet kommer ifrån.. Den måste ha varit inne hos någon annan innan den kom in till oss.



Freedom.

Igår var jag i Hillcrest och fikade med svenskorna. Det var jättetrevligt. Jag fick tips om var jag kan hitta en bäddmadrass. Underbart.

Ett tips! Till och med tisdag är det möjligt att köpa superbilliga biljetter via Lufthansa hit till Sydafrika. Lena och Tomas köpte biljetter för 3600 t/r. De kommer hit nu i maj. I oktober kommer min kära kusin Emma och i november min fina vän Emily. Det är inte klokt vad jag längtar.

Hösten har kommit till Durban. Jag skriver inte det här för att provocera någon, även om det kan verka så. Men förra veckan var det mellan 19-25 grader och jag höll på att frysa ihjäl. Pascal som jag brukar kalla "världens svettigaste människa" (sägs med kärlek, naturligtvis) frös också. Vi klädde oss enligt lager-på-lagertekniken och jag hade på mig raggsockar, inomhus! Vårt hus är ungefär lika tätat som husen var i Sverige på den tiden man hade stampade jordgolv. Nu har inte vi jordgolv, utan klinkergolv. Vilket också kan beskrivas som iskallt. Som tur är så är det inte lika kallt längre så raggsockarna är utbytta till badtofflor igen, allt är i sin ordning så att säga.

Idag har vi åkt runt och letat efter en bäddmadrass. Pascals mamma tipsade oss om detta efter jag klagat på vår säng i föregående inlägg. En briljant idé tänkte vi, då vi insåg att vi faktiskt inte har någon. Problemet verkar bara vara att det inte finns några bäddmadrasser i detta land. Men vi ska fortsätta vår forskning inom detta område, var så säkra på det.

I lördags hade vi grillfest. Det var skitroligt. Vi bjöd på bearnaisesås och mottagandet för denna svenska läckerhet var ganska ljummet. Micke hade berättat detta för oss innan men vi var tvugna att se det med egna ögon. Som tur var så hade vi annat att erbjuda också så alla blev nöjda, glada och mätta.



Konst skapat av Pascal: De djur han hatar mest av alla, trollsländor. Jag tycker inte att de är så farliga. Det får mig att känna mig häftig, typ.

Idag har Pascal varit hos en naprapat. Vår säng förstör våra ryggar. Jag skulle också ha besökt denna naprapat om det inte vore för att Pascal berättade att hon tryckt in en akupunkturnål i hans högra skinka. Jag väljer att samla mod ett tag till innan jag upplever denna, frivilliga, tortyr. Vi saknar vår prinsessan-på-ärten-säng hemma i Sverige. Den står för tillfället hemma hos Pascals bror och hans sambo. De tycker att den är för mjuk (era ryggar kommer att tacka er en dag, vi vill bara ert bästa!). Det brukar jag tänka på när jag ska sova på kvällarna i min nuvarande säng som är hårdare än ett granitgolv. Det är ganska lustigt egentligen.

Något vi också saknar (materalistiskt sett) är vår Nespressomaskin eftersom vi numera, enbart, dricker snabbkaffe. Kaffemaskinen bor hos mina föräldrar och blir tvångsmatad med kapslar anpassade för en helt annan typ av maskin men jag hoppas att den lever och mår gott ändå.

Mest av allt så saknar vi naturligtvis våra vänner och familjer. Därför kommer vi hem tre veckor i slutet av juli. Jippie!



Vi saknar dig.

Vår hyresvärd tycker om apor. För att hon ska få lite kärlek tillbaka av de små liven så erbjuder hon dem mat. Vad som händer när hon gör detta är att det kommer massor av apor. Alltså väldigt många apor. Idag när vi kom hem efter att ha varit i La Lucia mall och handlat var det apinvasion på tomten. De hängde i träden, på staketen och satt på hustaket. Några apor klarar jag av, det är inga problem. Men när det är en flock på 30 stycken så blir jag nervös. Hon har döpt aporna förresten. "Det här är Ricky!" förklarade hon entusiastiskt för oss. Hon berättade också att de brukar simma i poolen. Det blev jag inte direkt överförtjust över att höra..



De äter bär som växer på palmer.



Sedan slänger de ner resterna på marken (alternativt: poolen eller våra fönster)



Bebisen Ricky.



Hyresvärden matar apor med vingummi eller bröd genom köksfönstret.



När vi gick in i hennes vardagsrum så såg vi att hon hade fått besök. Då gick vi hem..

Föregående vecka var ganska händelselös. Eller.. kanske inte, jag har bara ingen inspiration till att blogga. Lindah och David var här på en trevlig middag förra måndagen. Jag var också och fikade med Lindah, Maria och Marias lilla son Karl och sedan var Sarah och Elham här på ett glas vin (okej, det kanske blev fler glas än så..) Men vi har faktiskt varit ovanligt tråkiga sedan Jonas och Josse åkte.

Pascal har skaffat sig en ny hobby. Den uppkom en kväll när jag inte ställde upp som lekkamrat till en understimulerad Pascal som tjatade om att få spela finns i sjön, vändtia, stress.. Ja, jag tror nog de flesta kortspel nämdes. Numera leker han ensam och frågar inte längre om jag vill vara med. Han har börjat bygga korthus. Han sitter i ett dåligt upplyst hörn, djupt koncentrerad med tungan utanför och lägger kort på kort. Han är så fokuserad att han knappt svarar på tilltal. Någon gång då och då hör man ett brak som följs av en svordom. Annars är det helt tyst, knäpptyst. Han började med att bygga ett vanligt, traditionellt korthus, gick sedan vidare med ett korthus som designmässigt såg ut som ett höghus i förorten. Men Pascal siktade högre än så, han avancerar varje dag. Han tittar på youtubeklipp efter inspiration och drömmer om framtiden som kommerciell pilot då han ska sitta inne på hotellrum och bygga korthus. Det har han själv sagt, precis så. Ikväll byggde han sitt "master piece" som han kallade det. "Det här är till dig Jossan, så här kommer du bo en dag!" sa Pascal högtidligt och pekade på korthuset.

Nej, nu ska jag sluta retas och umgås med Pascal så han slipper bygga fler korthus i brist på andra aktiviteter.



Den klassiska pyramiden.



Det något mer vågade höghuset.



Mitt framtida hem?