Jossans Afrika

Vi är i Johannesburg. Vårt intryck av det här stället är väl inte sådärjättebra om jag ska vara ärlig. En beskrivning som skulle passa in på Johannesburg: Brunt, smutsigt och motorvägar. Det är även helt torrt och brinner lite här och där. Vi blev lite chockade när vi lämnade flygplatsen i vår minimala hyrbild. Det ser ut som en krigszon. Pascal säger att det påminner om Afghanistan så då kan ni tänka er hur det ser ut..

Igår kväll mötte vi upp Lakpa från Pascals skola som också är här och skriver prov. Vi åt middag och umgicks. Mycket trevligt. Lakpa kommer från Nepal, från en by i närheten av Mount Everest. När han åker hem så flyger han först med x antal byten och får sedan gå i 6 timmar för att komma hem. Och jag som tycker att min resa är jobbig.

Snart lämnar vi hotellet för att åka till CAA (Sydafrikanska "luftfartsverket") där Pascal ska skriva prov. Sedan beger vi oss till flygplatsen där vi ska försöka kräva tillbaka lite skattepengar.



Gissa vilken som tillhör vem?



Totalt misslyckad bild.. men visst ser ni att det brinner? Det gör ni va?

Imorgon åker vi till Johannesburg där Pascal ska skriva tre prov. På tisdag fortsätter vår resa till Sverige. Det går inte att beskriva hur mycket vi längtar. Tre veckor med vänner, familj och svensk mat. Åh-herre-gud. Jag har packat jättefå saker. Pascal överröste mig med beröm innan han genomskådade mitt drag. "Det är för att du tänker shoppa skitmycket, eller hur?!" Har man ingenting att ta på sig så har man ju faktiskt inget annat val än att köpa någonting nytt..

I fredags tyckte Sarah att jag skulle ha avskedsfest. En briljant idé tyckte jag. Jag, Sarah och Christel möttes upp på Cottonfields och drack drinkar och drog rövarhistorier. Efter ett tag dök även Elham upp. Hon fyllde år och det smällde liksom lite högre än en avskedsfest inför en semester på tre veckor.



Elham blev väldigt glad då vi valde att fira henne med en flaska "champagne".



Det blev Sarah också för den delen.



Fast vi var faktiskt himla glada allihop när jag tänker efter.

Igår var vi på Durban airshow på Virginia airport. Årets största händelse. Typ. Det innebär att man tittar på flygplan och.. tittar på flygplan. Under väldigt många timmar.

Idag har Pascal skrivit om sitt radioprov för tredje gången. Radioprovet är ett obligatoriskt test för att få ett PPL utfärdat (Pascals anmärkning.) Första gången skrev han det med papper och penna vilket de som utfärdar flygcertifikat inte längre ser som gilltigt då man har börjat med en digital form utav testet. Sämst. Imorse skrev han provet igen och just när han var på väg att klicka på "färdig-knappen" så slocknade hela datasystemet. Ännu sämre. Men för någon timme sedan ringde de tillbaka till honom och berättade att han var välkommen in för en tredje runda - den här gången gick det bra, tack och lov. Har "tredje gången gillt" någonsin passat in så bra?

I måndags slog jag sönder en fönsterruta. Det är bland det klumpigaste, och mest pinsamma, jag någonsin gjort. Jag jagade en fluga i köket och tog sedan tillfället i akt att smälla till den när den satte sig på köksfönstret för att hämta andan en sekund. Om vi säger såhär, det är inte treglasfönster här som vi är vana vid. En ranglig liten ruta som totalt krackelerade av kraften från min handflata. Mycket pinsamt. Hyresvärden tog nyheten om sitt demolerade hem mycket bättre än väntat och vi har nu en ny ruta på plats. Vägrade ta emot ersättning gjorde hon också. Någon som har något förslag på vad vi kan ge henne som tack? Inte vin dock, det har vi provat en gång men det bestämde hon sig för att ge tillbaka. Kanske något man gjuter eller svetsar fast?

Nu i helgen är det kalas här i Durban. Tyvärr har vår inbjudan kommit bort (vi skyller på den Sydafrikanska posten som dessutom håller på ett paket plackers som Lena och Tomas har skickat till oss som ett litet experiment). Charlene och prins Albert av Monaco ska hålla en andra bröllopsfest på Oyster Box i närheten av vårt hem. Så just nu kryllar det av kungligheter i stan. De åker runt i stora svarta bilar, eskorterade av poliser med tjutande sirener. Flyttar man inte på sig när de behagar komma förbi så prejar de helt enkelt bort dig från vägen (Melissas erfarenhet, inte min). Väldigt diskret kan man tycka.

Förresten! Jag tycker att det är så himla roligt när ni som läser bloggen lämnar en liten kommentar. Skitglad är en bra beskrivning på vilken inverkan det gör på mig. Och jag svarar på alla kommentarer, nästan alla. Men när mina inlägg handlar om Pascals prestationer och ni skriver grattis och en massa andra fina saker, då gör vi så att han får svara på dem istället. Det blir så himla konstigt om jag ska svara typ "tack!" Tänkte bara reda ut det med er så ingen tänker "Så himla dryg hon är den där Jossan som inte svarar på min kommentar!" För det är jag inte. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni kommenterar och läser. Så ett stort tack till er!



Lena, Pascal och jag på väg till Oyster box (och Tomas såklart men någon måste ju fota också)



Jag och Pascal utanför Oyster box.



Cocktails på terassen på Oyster box. Kom ihåg vilka som var där först.. Albert!

Det första steget som pilot är att du tar ett privatflygcertifikat "PPL"

(Private Pilot License). Med ett sådant får du flyga mindre enmotoriga

propellerflygplan. Du får också ta passagerare men det får inte ske

kommersiellt, det vill säga att du tar betalt.

Idag klarade Pascal sin uppflygning för sitt PPL. Gissa om han är överlycklig? Gissa om jag är stolt? Ikväll är vi bjudna på middag hemma hos Luc som är anställd på Pascals skola. Pascals instruktör Samuel och hans flickvän kommer också vara där. Fy, vad trevligt!



Grattis finaste! ikväll pratar vi om flygplan, bara flygplan.. Det är din dag idag!

I morse var jag inbjuden hem till Jenny för att fika och titta på smycken som Lindah tillverkar och säljer.

Efter det åkte vi till flygplatsen för att hämta upp Tomas och Lena som ska vara här hos oss i nästan två veckor! De hade med sig massor av presenter till oss. Bland annat tidningar, böcker, godis, prästost och bröd!

Med sig hade de även gåvor från andra nära och kära. Tusen tack farmor Backström och André, det uppskattas verkligen ska ni veta!

Pascal klarade det sista teoretiska provet för den första etappen i utbildningen idag! Så ikväll ska vi ut och äta middag och fira på en av våra favoritrestauranger här i Durban.

Idag är en stor dag (Men imorgon är ju en ännu större dag då Pascals föräldrar kommer hit!). Bilen är såld och vi ska köpa en ny och finare! Den gamla luktade hund, hade luddiga golv och ratten blev kladdig och fuktig om inte ACn var igång. Kvinnan som köpte bilen frågade var bromsen satt, hon refererade till denna som "saken som får bilen att stanna!" Dessutom hade hon krockat sin gamla bil och hyrbilen hon hade efter..

Inför bilförsäljningen skaffade vi oss ett Sydafrikanskt bankkonto. Lustigt hur de tänker angående banksäkerhet här nere. Efter att bankkotot var öppnat och aktiverat fick man själv gå in på deras hemsida och skapa en användare och komma åt sina konton. Registreringsupplägget var i samma magnitud som att skapa en facebook-användare sen var det bara att köra igång med alla transaktioner och utbetalningar. De har även varit så fiffiga att man får ett SMS när det är någon form utav aktivitet på sitt konto. När bilköparen hade överfört pengarna till vårt konto pep det till i mobilen och ett SMS från banken låg i inkorgen - som löd ungefär så här: "Nu finns det en insättning på ditt konto :-D" (ja, det var en jätteglad smiley)

I lördags var det tänkt att Pascal skulle åka och bergsklättra med sin skola. Jag följde inte med av självklara anledningar. Det hela blev tyvärr inställt då det började regna när de väl kom fram till berget de planerat att bestiga. Då åkte vi istället på en miniutflykt/sightseeing i Durban med vår vän Sarah. Sarah visade oss, vad hon själv refererar till, några "dodgy hoods". Vi var även på en butik som säljer nötter och diverse bär till ypperligt billiga priser! Sedan besökte vi Essenwood market som är en lördagsmarknad. Jag hittade två afrikanska masker. Jag köpte dem inte då jag först måste fundera ut ett sätt att få hem dem. De var nämligen väldigt stora.

Pascal håller på att plugga till sitt sista prov för sitt PPL - Aircraft general. Ett ämne som nästan har gjort honom till en nagelbitare som ni kan se på bilderna nedan.

Igår var jag på lunch hemma hos Lindah med svenskorna. Det bjöds på lchf-mat och intressanta samtalsämnen som skillnaden mellan gelé och akrylnaglar, möhippor och läskiga djur. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på Maria som delar samma obehagskänslor angående ödlor som jag. Hennes man får jaga ikapp dem med en grilltång ifall de befinner sig i sovrummet. Det är fantastiskt, jag blev väldigt inspirerad.



Svenskorna Lindah, Jenny, Maria och Anna.

Förra veckan var jag och fikade på Gateway med Lindah och Maria, redan dagen efter möttes vi igen. Då hemma hos Anna för påsklunch med massor av andra svenskar. Det bjöds på sill, nubbe och snapsvisor i sann tradition. Mycket trevligt. Pascal lekte med småpojkarna och kastade avocados i träd för att, förhoppningsvis, lyckas få ner fler avocados. Annas döva hund höll nästan på att stryka med när en enorm avocado landade en millimeter ifrån den chockade vovvens framtass.

Dagen efter (förra lördagen) åkte Pascal och Roger till stranden för att paddla kajak. Klockan sju var de nere på stranden. Nybörjarkursen började, tydligen, inte förrän klockan tio och vid den tiden var det full aktivitet i havet. De klarade inte av att paddla många meter innan de blev slukade av enorma vågor och tippade omkull. Pascal har planerat att göra ett nytt försök imorgon. Gör om, gör rätt!

Igår var vi på Hop's och firade Christels födelsedag. Jag skrattade så mycket att jag fick ont i kinderna. Christels syster valde att prata tyska med mig eftersom "Tyskland ligger ganska nära Sverige". När vi kom hem var Pascal hungrig och beslöt sig för att äta lite youghurt och musli. Då springer det ut en, sjukt stor, kackerlacka från muslipåsen. Pascal skrek, med risk för att låta kvinnoförnedrande, som en liten tjej. Jag räddade situationen med raidflaskan och skrattade rått åt Pascals barnsligheter. Egentligen är jag också skiträdd för kackerlackor men efter några glas vin förvandlas jag plötsligt till "Skansen-Jonas-Wahlström" och klarar sådana situationer med bravur.

Idag har vi varit och handlat plastburkar till alla matvaror i skafferiet för att undvika fler kackerlacks-incidenter i framtiden. Sedan har vi självklart kollat lite på det kungliga bröllopet och diskuterat varför William inte rakat av sig sitt osmickrande hår. Vi kom fram till att det nog anses olämpligt för kungligheter att ha snagg. Stackars William.

Ikväll står det grillat på menyn. Vi grillade i förrgår också. Vi köpte corned-beef som det kallas. Det var billigt. Vi trodde att det var kossor som var uppfödda på majs (det låter ganska dumt såhär i efterhand, väldigt dumt). Jag vet inte vad den där kossan hade ätit men det var i varjefall skitäckligt. Det var kött som hade legat i saltlag som vi, ont vetande, också saltade extra i efterhand. Det smakade skinka, fast äckligare och jag fick ont i magen.



Sötaste Yamone "leker" med Annas katt på påsklunchen.



Roger och Pascal.



Leon badade frivilligt till skillnad från Roger och Pascal..



Clayton hittade ett fint hjärta på stranden.



Glasspaus.

Imorse väckte Pascal mig med frågan: "Är de svarta spindlarna som hoppar farliga?" Jag blev genast klarvaken men lugnet infann sig så snart jag hörde det trygga, pysande ljudet från flaskan med det insektsdödande medlet.

Någon timme senare ser jag en extremt liten ödla som springer på golvet. Den är ovanligt långsam och, liksom, skuttar fram. Jag hämtade genast kameran för att fota den lilla rackaren till bloggen (det är ju något utav ett tema här). När jag sedan kollar igenom bilderna så svimmar jag nästan. Den har bara två ben, herregud. Sedan lägger den sig i ett hörn. För att dö, antar jag. Jag tittar bort för en sekund och upptäcker att ödlan är borta. Panik. Pascal letar upp ödlan som gömt sig under ett bord. Sedan plockar han upp den i en burk och släpper ut den i ösregnet. Nu har jag faktiskt lite skuldkänslor..



Jag har ingen aning om var dammet kommer ifrån.. Den måste ha varit inne hos någon annan innan den kom in till oss.



Freedom.

Igår var jag i Hillcrest och fikade med svenskorna. Det var jättetrevligt. Jag fick tips om var jag kan hitta en bäddmadrass. Underbart.

Ett tips! Till och med tisdag är det möjligt att köpa superbilliga biljetter via Lufthansa hit till Sydafrika. Lena och Tomas köpte biljetter för 3600 t/r. De kommer hit nu i maj. I oktober kommer min kära kusin Emma och i november min fina vän Emily. Det är inte klokt vad jag längtar.

Hösten har kommit till Durban. Jag skriver inte det här för att provocera någon, även om det kan verka så. Men förra veckan var det mellan 19-25 grader och jag höll på att frysa ihjäl. Pascal som jag brukar kalla "världens svettigaste människa" (sägs med kärlek, naturligtvis) frös också. Vi klädde oss enligt lager-på-lagertekniken och jag hade på mig raggsockar, inomhus! Vårt hus är ungefär lika tätat som husen var i Sverige på den tiden man hade stampade jordgolv. Nu har inte vi jordgolv, utan klinkergolv. Vilket också kan beskrivas som iskallt. Som tur är så är det inte lika kallt längre så raggsockarna är utbytta till badtofflor igen, allt är i sin ordning så att säga.

Idag har vi åkt runt och letat efter en bäddmadrass. Pascals mamma tipsade oss om detta efter jag klagat på vår säng i föregående inlägg. En briljant idé tänkte vi, då vi insåg att vi faktiskt inte har någon. Problemet verkar bara vara att det inte finns några bäddmadrasser i detta land. Men vi ska fortsätta vår forskning inom detta område, var så säkra på det.

I lördags hade vi grillfest. Det var skitroligt. Vi bjöd på bearnaisesås och mottagandet för denna svenska läckerhet var ganska ljummet. Micke hade berättat detta för oss innan men vi var tvugna att se det med egna ögon. Som tur var så hade vi annat att erbjuda också så alla blev nöjda, glada och mätta.



Konst skapat av Pascal: De djur han hatar mest av alla, trollsländor. Jag tycker inte att de är så farliga. Det får mig att känna mig häftig, typ.

Idag har Pascal varit hos en naprapat. Vår säng förstör våra ryggar. Jag skulle också ha besökt denna naprapat om det inte vore för att Pascal berättade att hon tryckt in en akupunkturnål i hans högra skinka. Jag väljer att samla mod ett tag till innan jag upplever denna, frivilliga, tortyr. Vi saknar vår prinsessan-på-ärten-säng hemma i Sverige. Den står för tillfället hemma hos Pascals bror och hans sambo. De tycker att den är för mjuk (era ryggar kommer att tacka er en dag, vi vill bara ert bästa!). Det brukar jag tänka på när jag ska sova på kvällarna i min nuvarande säng som är hårdare än ett granitgolv. Det är ganska lustigt egentligen.

Något vi också saknar (materalistiskt sett) är vår Nespressomaskin eftersom vi numera, enbart, dricker snabbkaffe. Kaffemaskinen bor hos mina föräldrar och blir tvångsmatad med kapslar anpassade för en helt annan typ av maskin men jag hoppas att den lever och mår gott ändå.

Mest av allt så saknar vi naturligtvis våra vänner och familjer. Därför kommer vi hem tre veckor i slutet av juli. Jippie!



Vi saknar dig.

Vår hyresvärd tycker om apor. För att hon ska få lite kärlek tillbaka av de små liven så erbjuder hon dem mat. Vad som händer när hon gör detta är att det kommer massor av apor. Alltså väldigt många apor. Idag när vi kom hem efter att ha varit i La Lucia mall och handlat var det apinvasion på tomten. De hängde i träden, på staketen och satt på hustaket. Några apor klarar jag av, det är inga problem. Men när det är en flock på 30 stycken så blir jag nervös. Hon har döpt aporna förresten. "Det här är Ricky!" förklarade hon entusiastiskt för oss. Hon berättade också att de brukar simma i poolen. Det blev jag inte direkt överförtjust över att höra..



De äter bär som växer på palmer.



Sedan slänger de ner resterna på marken (alternativt: poolen eller våra fönster)



Bebisen Ricky.



Hyresvärden matar apor med vingummi eller bröd genom köksfönstret.



När vi gick in i hennes vardagsrum så såg vi att hon hade fått besök. Då gick vi hem..

Föregående vecka var ganska händelselös. Eller.. kanske inte, jag har bara ingen inspiration till att blogga. Lindah och David var här på en trevlig middag förra måndagen. Jag var också och fikade med Lindah, Maria och Marias lilla son Karl och sedan var Sarah och Elham här på ett glas vin (okej, det kanske blev fler glas än så..) Men vi har faktiskt varit ovanligt tråkiga sedan Jonas och Josse åkte.

Pascal har skaffat sig en ny hobby. Den uppkom en kväll när jag inte ställde upp som lekkamrat till en understimulerad Pascal som tjatade om att få spela finns i sjön, vändtia, stress.. Ja, jag tror nog de flesta kortspel nämdes. Numera leker han ensam och frågar inte längre om jag vill vara med. Han har börjat bygga korthus. Han sitter i ett dåligt upplyst hörn, djupt koncentrerad med tungan utanför och lägger kort på kort. Han är så fokuserad att han knappt svarar på tilltal. Någon gång då och då hör man ett brak som följs av en svordom. Annars är det helt tyst, knäpptyst. Han började med att bygga ett vanligt, traditionellt korthus, gick sedan vidare med ett korthus som designmässigt såg ut som ett höghus i förorten. Men Pascal siktade högre än så, han avancerar varje dag. Han tittar på youtubeklipp efter inspiration och drömmer om framtiden som kommerciell pilot då han ska sitta inne på hotellrum och bygga korthus. Det har han själv sagt, precis så. Ikväll byggde han sitt "master piece" som han kallade det. "Det här är till dig Jossan, så här kommer du bo en dag!" sa Pascal högtidligt och pekade på korthuset.

Nej, nu ska jag sluta retas och umgås med Pascal så han slipper bygga fler korthus i brist på andra aktiviteter.



Den klassiska pyramiden.



Det något mer vågade höghuset.



Mitt framtida hem?

När vi vaknade imorse var elektriciteten avstängd. Inte något jätteovanligt här dock. Problemet vara bara att den aldrig kom tillbaka. Både jag och Pascal hade slut på ström i våra datorer, tv:n fungerade naturligtvis inte, alla svenska böcker har vi (jag) läst ut. "Vad gjorde man förr i tiden egentligen?" som Pascal uttryckte det.

Vi bestämde oss för att åka ner till Checkers för att handla inför middagen med Lindah och David imorgon. Då hände en av de läskigaste sakerna någonsin. Det blev strömavbrott inne på mataffären. Ett totalt mörker och kaos. Pascal vid mjölkdisken på andra sidan affären, jag vid flingpaketen bredvid en skräckslagen indisk kvinna som börjar ta på mig i ren panik. Då utbryter riktig panik. Jag skriker på Pascal och försöker slå bort hennes händer så gott det går. Till slut så tänds några lampor iallafall (bättre än ingenting). Jag skakade i säkert en timme efteråt utav chock.

Elen kom tillbaka för ungefär en timme sedan. När då jag gick in i köket för att tända lamporna så möttes jag, naturligtvis, utav en ödla. En ganska stor ödla dessutom. Det påminde mig om frågan jag fick från Pascal tidigare i veckan: "Om jag skulle ha hittat en död ödla hemma hos oss, skulle du vilja att jag berättade det då?" Skitkul.



Det var inte den här ödlan jag såg, den här bor i Hluhluwe men den såg likandan ut minus festmåltiden i munnen.