Jossans Afrika

Vi är i Johannesburg. Vårt intryck av det här stället är väl inte sådärjättebra om jag ska vara ärlig. En beskrivning som skulle passa in på Johannesburg: Brunt, smutsigt och motorvägar. Det är även helt torrt och brinner lite här och där. Vi blev lite chockade när vi lämnade flygplatsen i vår minimala hyrbild. Det ser ut som en krigszon. Pascal säger att det påminner om Afghanistan så då kan ni tänka er hur det ser ut..

Igår kväll mötte vi upp Lakpa från Pascals skola som också är här och skriver prov. Vi åt middag och umgicks. Mycket trevligt. Lakpa kommer från Nepal, från en by i närheten av Mount Everest. När han åker hem så flyger han först med x antal byten och får sedan gå i 6 timmar för att komma hem. Och jag som tycker att min resa är jobbig.

Snart lämnar vi hotellet för att åka till CAA (Sydafrikanska "luftfartsverket") där Pascal ska skriva prov. Sedan beger vi oss till flygplatsen där vi ska försöka kräva tillbaka lite skattepengar.



Gissa vilken som tillhör vem?



Totalt misslyckad bild.. men visst ser ni att det brinner? Det gör ni va?

Imorgon åker vi till Johannesburg där Pascal ska skriva tre prov. På tisdag fortsätter vår resa till Sverige. Det går inte att beskriva hur mycket vi längtar. Tre veckor med vänner, familj och svensk mat. Åh-herre-gud. Jag har packat jättefå saker. Pascal överröste mig med beröm innan han genomskådade mitt drag. "Det är för att du tänker shoppa skitmycket, eller hur?!" Har man ingenting att ta på sig så har man ju faktiskt inget annat val än att köpa någonting nytt..

I fredags tyckte Sarah att jag skulle ha avskedsfest. En briljant idé tyckte jag. Jag, Sarah och Christel möttes upp på Cottonfields och drack drinkar och drog rövarhistorier. Efter ett tag dök även Elham upp. Hon fyllde år och det smällde liksom lite högre än en avskedsfest inför en semester på tre veckor.



Elham blev väldigt glad då vi valde att fira henne med en flaska "champagne".



Det blev Sarah också för den delen.



Fast vi var faktiskt himla glada allihop när jag tänker efter.

Igår var vi på Durban airshow på Virginia airport. Årets största händelse. Typ. Det innebär att man tittar på flygplan och.. tittar på flygplan. Under väldigt många timmar.

Idag har Pascal skrivit om sitt radioprov för tredje gången. Radioprovet är ett obligatoriskt test för att få ett PPL utfärdat (Pascals anmärkning.) Första gången skrev han det med papper och penna vilket de som utfärdar flygcertifikat inte längre ser som gilltigt då man har börjat med en digital form utav testet. Sämst. Imorse skrev han provet igen och just när han var på väg att klicka på "färdig-knappen" så slocknade hela datasystemet. Ännu sämre. Men för någon timme sedan ringde de tillbaka till honom och berättade att han var välkommen in för en tredje runda - den här gången gick det bra, tack och lov. Har "tredje gången gillt" någonsin passat in så bra?

I måndags slog jag sönder en fönsterruta. Det är bland det klumpigaste, och mest pinsamma, jag någonsin gjort. Jag jagade en fluga i köket och tog sedan tillfället i akt att smälla till den när den satte sig på köksfönstret för att hämta andan en sekund. Om vi säger såhär, det är inte treglasfönster här som vi är vana vid. En ranglig liten ruta som totalt krackelerade av kraften från min handflata. Mycket pinsamt. Hyresvärden tog nyheten om sitt demolerade hem mycket bättre än väntat och vi har nu en ny ruta på plats. Vägrade ta emot ersättning gjorde hon också. Någon som har något förslag på vad vi kan ge henne som tack? Inte vin dock, det har vi provat en gång men det bestämde hon sig för att ge tillbaka. Kanske något man gjuter eller svetsar fast?

Nu i helgen är det kalas här i Durban. Tyvärr har vår inbjudan kommit bort (vi skyller på den Sydafrikanska posten som dessutom håller på ett paket plackers som Lena och Tomas har skickat till oss som ett litet experiment). Charlene och prins Albert av Monaco ska hålla en andra bröllopsfest på Oyster Box i närheten av vårt hem. Så just nu kryllar det av kungligheter i stan. De åker runt i stora svarta bilar, eskorterade av poliser med tjutande sirener. Flyttar man inte på sig när de behagar komma förbi så prejar de helt enkelt bort dig från vägen (Melissas erfarenhet, inte min). Väldigt diskret kan man tycka.

Förresten! Jag tycker att det är så himla roligt när ni som läser bloggen lämnar en liten kommentar. Skitglad är en bra beskrivning på vilken inverkan det gör på mig. Och jag svarar på alla kommentarer, nästan alla. Men när mina inlägg handlar om Pascals prestationer och ni skriver grattis och en massa andra fina saker, då gör vi så att han får svara på dem istället. Det blir så himla konstigt om jag ska svara typ "tack!" Tänkte bara reda ut det med er så ingen tänker "Så himla dryg hon är den där Jossan som inte svarar på min kommentar!" För det är jag inte. Jag är väldigt glad och tacksam för att ni kommenterar och läser. Så ett stort tack till er!



Lena, Pascal och jag på väg till Oyster box (och Tomas såklart men någon måste ju fota också)



Jag och Pascal utanför Oyster box.



Cocktails på terassen på Oyster box. Kom ihåg vilka som var där först.. Albert!