Jossans Afrika

Igår visade sig Durban från sin bästa sida. Det var strålande solsken hela dagen. Vi bestämde oss för att spendera dagen vid poolen och så gjorde även våra grannar. Hon iförd en minimal stringtrosa och han hade dagen till ära packat in familjejuvelerna i ett par speedos, modell mindre. Vi kände oss på gränsen till överklädda faktiskt.

Idag fick jag även bevisat, svart på vitt, att ödlan finns kvar i huset. Efter några timmar i poolen var det dags för ett besök på damrummet. Jag gick in i vår lägenhet och hörde genast ett prasslande ljud. Jag kände det på mig, jag fattade misstanke direkt. Ödlan. Jag hade rätt. Det var en ödla som gick bananas på Pascals skolböcker. Vi fick ögonkontakt i vad som kändes som en evighet och det var då jag såg det. Blicken. Ödlan hade mord i blicken. Jag skrek självklart som en stucken gris, som man så fint brukar uttrycka det, och ropade naturligtvis på Pascal. Ödlan sprang in under kylskåpet där jag tror den har byggt bo. En suverän bantningskur kan jag be att få tala om.

För att vara så tydlig som möjligt så skriver jag det i klartext. Pascal ljög. Han har erkänt. Ödlan sprang aldrig ut genom dörren. Jag har bestämt mig för att inte skriva ut svordomar på min blogg, det ser helt enkelt inte bra ut. Om jag inte hade gjort det så hade det stått några väl valda här ovan, ja.. både före och efter Pascals namn för att vara exakt. Han säger att han gjorde det för mitt eget bästa. Det kanske han har rätt i när jag tänker efter.



Observera! Ödlan på bilden har ingenting med texten att göra.