Jossans Afrika

I fredags bestämde vi oss för att åka ut till landsbygden – närmare bestämt Midlands Meander. Ett område ca 10 mil västerut från Durban med en massa små gourmetbutiker, mysiga bed and breakfast och restauranger. För att inte tala om den vackra naturen.

Vårt första stopp blev hos en liten olivdistributör. Där inhandlade vi en burk med marinerade oliver och ett handmålat, jättefint olivfat. Jag åldrades med 30 år när jag klev ut ur butiken, lyrisk över mitt nya fat?! Nästa anhalt var en vingård där vi planerat att köpa lunch. Jag med uppdrag kartläsare och Pascal bakom ratten. Korrekt fördelning av arbetsuppgifterna kan man tycka. Problemet är bara att just kartläsning är något utav en akilleshäl för mig. Mina instruktioner lät ungefär så här: ”Följ den gröna vägen tills det kommer en brun avstickare, då kommer vi upp på den gula vägen” (vägarna hade olika färger på kartan). Efter ett tag fick Pascal nog utav mina dumma förklaringar och säger något i stil med: ”Du vet väl att vägen inte är grön?”. Det slutade med att Pascal fick läsa kartan och köra samtidigt. Det blev bäst så. Hur som helst så kom vi efter en stund fram till en jättemysig vingård. Hovmästaren varnade oss, när vi frågade om lunch, att de endast hade ”light lunch”. Light är inte den bästa förklaringen på den lunchen. Ost, ost, ost, sylt, pesto, oliver och kex. Väljer man att äta i de mängder som vi gjorde så är det inte speciellt light längre. Vi gick iallafall därifrån mättare och nöjdare än på länge. Allt detta till samma pris som en kebabpizza hemma i Sverige.