Jossans Afrika

Ursäkta avbrottet men som ni redan vet så har vi haft besök av våra kära vänner Josse och Jonas. Men mer om detta senare.

Idag ligger nämligen all fokus på Pascals födelsedag. Ikväll ska vi fira, inte bara födelsedagen utan också av den anledningen att Pascal lyckades få 100% rätt på provet han skrev i tisdags. Hurra! Planerna för kvällen består utav onödigt dyra coctails på Oyster box samt en finare middag på den franska restaurangen Ile Maurice.



Grattis älskling!

Igår så flög Pascal solo för första gången. Den oerhört stöttande flickvännen Josefine var självklart på plats för att dokumentera denna stora händelse.















Världens lyckligaste kille.

Förresten, idag gick jag och Pascal på en promenad på stranden. Går man tillräckligt långt så kommer man fram till en nudiststrand, det vet vi nu.

Pascal berättade just för mig att kackerlackor kan överleva en atombomb. Jag är övertygad om att han talar sanning. Det går åt en hel del gift för att ta kål på en sådan rackare men det är inte det värsta. Det värsta är kalabaliken som uppstår och den jobbiga stämningen efter avrättningen. Jag har skrikit mig hes, jag skakar. Som om detta inte vore nog så såg Pascal en ödla på köksgolvet imorse.
Nej, det blir att sova med, minst, ett öga öppet inatt.


Jag hade gärna lagt dit en tändsticksask så ni fick se storleken (dvärg-ponny). Men jag går helst inte närmare än så här.

Pascal klarade sitt första prov idag. 100% rätt hade han. Så himla duktig!



Jag som ska på tjejfest ikväll.. Usch, vad jag kommer att vara skrytsam och jobbig!

Nu har vi äntligen flyttat. Vi flyttade från Durban North till Umhlanga (uttala det om ni kan!). Flytten gick hur smidigt som helst. Jag antar att det blir så när man knappt äger någonting förutom skor. Vi är överlyckliga över vårt nya hem. Efter tre månader i en lägenhet på 25 kvadratmeter så känns denna på 60 kvadrat som ett palats. Vi har murar, elstängsel, eget larm, skyddsnät över poolen och panikknapp. Det saknas bara hjälmar och vi är odödliga.

Favoritaktiviteten för tillfället består av att sitta i varsitt rum och ropa på varandra - bara för att vi kan.



Favoriten i det Wiklundska/Backströmska hemmet. Det antika Italienska bordet...



När man lyfter på bordsskivan så finner man ett litet casino...



Jag och Pascal spelar mest backgammon.



Vilket är extra roligt de få gångerna jag vinner.

Klockan tio imorse så mötte vi upp Pascals skolkamrater utanför tornet på King Shaka International Airport i Durban för ett studiebesök. Jag tog, som många andra flickvänner, mig friheten att följa med. Studiebesöket var intressant, antar jag. Men jag är nog inte rätt målgrupp att fråga om detta. Jag personligen hade önskat att det var lite mer organiserat och mer informativt. Vi blev bara insläppta, och instängda, i ett rum. Det hade varit intressant att få veta mer i detalj vad flygledarna gjorde. För en oerfaren (läs: Jossan) så såg det mest ut som att de spelade dataspel på arbetstid.









Jag är medveten om att jag ser oengagerad ut på bilden men jag var inte den enda som valde att sätta sig ner. Detta är sanning.

På tisdag flyttar vi. Herregud vad skönt med ett "riktigt" hem. Sovrum, vardagsrum, kök och uteplats och det kanske viktigaste av allt; vi flyttar ifrån vår lilla snyltgäst. En bebisödla, stor som ett halvt lillfinger ungefär, som bosatt sig i vår dusch. Behöver jag ens berätta att jag tycker att det är hemskt jobbigt?

Jag har haft turen att lärt känna en grupp trevliga tjejer. Någon gång i veckan träffas vi för tjejkväll. Då dricker vi vin, umgås och det kanske viktigaste av allt; vi pratar om andra världsliga saker än flygplan och helikoptrar. Någonting ni kanske tar för givet i er vardag men inte alls är en självklarhet i vårt umgänge nu för tiden. Ibland kan det kännas en smula autistiskt men man vänjer sig.













Pussbilden är till dig min kära Josse! (Jag är övertygad om att du vet vad jag menar!)

Maskeraden igår var helt fantastiskt trevlig. Men min utklädnad som gravid i ett sällskap där man inte känner så många var väl kanske inte helt genomtänkt. Jag såg för trovärdig ut helt enkelt. Men efter någon timme när de flesta insåg att det var på låtsas så fick jag beröm för min kreativitet, slapp de dömande blickarna och kunde äntligen dricka vin med gott samvete igen. Det som var positivt var att jag aldrig behövde stå upp, det fanns alltid en sittplats till "the pregnant lady". Vi döpte även barnet. Tyvärr så är det för politiskt inkorrekt för att skriva ut det på bloggen. Den fina "mamma-klänningen" lånade jag av min vän Elham. Den är i stort behov utav en tvätt just nu då mannen som ordnade festen tyckte att det var en bra idé att elda upp sina gamla möbler så där på kvällskvisten. Rökskadad är en bra beskrivning.

Vår el har stängts av otaliga gånger idag. Det betyder ingen AC. Helt fruktansvärt. Igår övervägde vi att flytta till en fin tvåa i Umhlanga, utan AC. Hur kunde vi ens tänka tanken? Antagligen därför vi är så övertaggade och exhalterade av våra kära vänner Josse och Jonas ankomst i slutet av februari/början av mars. Vi måste verkligen ha ordnat ett större boende innan dess..

Ikväll är det filmkväll med vänner. Vi ska se bröllopsfotografen med engelsk undertext. Jag ställer mig tveksam till ifall de kommer att gilla filmen men man kan alltid hoppas.



Jag var skendräktig igår och var tvungen att ta av mig mina högklackade skor INNAN festen.



Pascal provar sin dräkt i mataffären.



Pink-Cathrine & Princess-Sarah.



Jossan och en okänd hand. Det var många som ville klämma på min t-shirtmage.



Sarah, Kerryn och jag. Magen blev lite sned och knölig mot slutet av kvällen...



Sarah tyckte att jag hade tillräckligt med bilder på henne att blogga om.

Igår var jag med på Pascals flyglektion. Åh herregud vad häftigt. Jag är mållös. Jag satt ensam i baksätet med kameran i högsta hugg med en sådan självklarhet som hade gjort vilken curling-morsa som helst grön av avund. Jag bjöd på "charter-applåder" efter lyckade landningar men i övrigt var jag helt tyst. Jag fick bara ett litet frispel därbak med mer applåder och glädjetjut när jag hörde tornet över radion gratulera min vän Moïra till hennes första solo-flygning. Allting var så himla roligt, spännande och häftigt. Allting förutom Pascals instruktör som envisades med att kalla mig "the extra weight in the back" otaliga gånger. Jo, man tackar. Jag är avundsjuk på Pascal, jag vill också bli pilot.



En övertaggad Jossan innan flygningen.



Fina, fina Durban.



Pascal & Samuel.



Här borde jag skriva någonting klyschigt i stil med "luftens hjältar" men jag finner inga ord. Förslag?

I onsdags hade jag möjligheten att se min första orm här i Sydafrika. Mannen som sköter trädgården kom gående förbi mig och Pascal med en hink han balanserade på två stycken golfklubbor. Jag visste direkt att det var något otrevligt i hinken men jag valde att blunda för det. Pascal valde att inte göra det. Han rusade självklart efter honom för att se vad som fanns i hinken. Han ljög först för mig och sa att det var en spindel. Jag köpte inte det. Det var en orm han hade hittat. Turligt nog en ofarlig sådan. Han berättade för Pascal att han inte fick ha ihjäl ormar för hyresvärden så han valde istället att flytta ormen från en sida av tomten till en annan. Mycket logiskt.

Lagfotot jag lovat på Virginia Pirates blir tyvärr försenat. Vi stöttande flickvänner kom på att det finns roligare aktiviteter än att kolla på fotboll. Girls night out. Nio tjejer, sushi och vin. Helt fantastiskt trevligt.

Förresten, jag har sett det kanske roligaste tv-programmet någonsin. Den brittiska versionen av "halv åtta hos mig". I det avsnittet jag såg kräktes en kille efter han satt ett fiskben i halsen från förrätten, en annan tyckte att glassen smakade massageolja!?! och värdinnan tjatade om en överraskning hon hade planerat för sina gäster. Lagom till desserten var det dags för avslöjandet: underhållning i form av en dansande björn. Ett sånt där mjukisdjur som har en "skruvmackapär" i ändan som fick dansa loss på matsalsbordet. Hennes gäster såg ut att vilja gå hem på studs.

Idag ska jag få följa med Pascal och flyga. Innan dess måste jag skriva in mig som elev på skolan förklarade Pascals instruktör för mig. Detta för att jag eller mina anhöriga inte skall kunna stämma Pascal eller skolan ifall jag blir invalid eller dör. Härligt. Pascal säger att jag ska klä upp mig med motiveringen "Det är inte varje dag man åker första klass".



Sarah & Christel dansar i bilen.



Moïra & Jag i bakstätet.



Trevlig middag på Livingston's med Lindah & David i onsdags.

Måndag: Klippte och slingade håret hos proffsiga Lindah. Jag blev skitnöjd men tyvärr så förstördes den fina föningen jag fått efter bara 20 minuter då ett monsunregn plötsligt dök upp. Det och luftfuktigheten är anledningarna till att min plattång och fön får vila för tillfället. Vi var också på en husvisning. Tyvärr så har så har jag ärvt min mors känsliga näsa för mögel vilket gör det till en omöjlighet att bo där.
Ja, sedan så hade de en 60 kilos sköldpadda som krälade runt på gräsmattan. Pascal fick uppskatta vikten, jag likt en fiskare har en tendens att överdriva sådana saker - mellan 50 och 70 kilo. Roligaste under visningen var Pascal som kläckte ur sig det minnesvärda citatatet "Is it your turtle?" det första han gjorde och fick till svar "oooh, yes!" från en mycket stolt dam. På kvällen disskuterade jag och Pascal hur de kan ha fått tag i den enorma sköldpaddan. Vad jag vet så kan man inte köpa sådana i djuraffären. Min teori är att det åkt till, förslagsvis, Saint Lucia och helt enkelt fångat den själva. Pascals teori var det var en jättegammal sköldpadda, ett arvegods som familjen haft i generationer.

Tisdag: Bio såklart. Som ni vet vid det här laget så går vi alltid på bio på tisdagar. Vi brukar hoppa över middagen och vräka i oss varsin liter popcorn. Alltid innan filmen börjar. Äta först, titta sedan. Vi såg "the tourist" med Johnny Depp och Angelina Jolie. Jag använde Pascals tröja som skämskudde... kommentarer överflödiga.

Onsdag: Vi besökte Gateway och jag köpte, ännu en, en bikini. På kvällen åkte vi hem till Stu och spelade poker. Vi har spelat mycket poker på senaste tiden. Jag vann första gången jag spelade, nybörjartur kallas det visst. Sjuttio Rand vann jag. Pengarna slösade jag likt en nyrik ryss på coctails redan senare samma kväll. Jag kan ändå inte påstå att jag tycker poker är roligt.

Torsdag: Åkte till La Lucia och köpte fotbollskor till Pascal från Mr Price sport för enastående 99 sek. På kvällen åkte vi till Al Fireze, en mysig kvarterskrog vi fått rekommenderad av Sarah. Foaccacia till förrätt, varsin pasta och en flaska smaskigt Sydafrikanskt vin. Väldigt gott och prisvärt.

Fredag: Pascal hade flyglektion klockan sju på morgonen och jag blev just därför mycket förvånad när jag vaknade klockan kvart över sju av att det står någon i rummet och tittar på mig. Det var Thandis "vikarie" som öppnat dörren med sin egen nyckel. "Cleaning? Laundry? Sheets?" säger hon och ser frågande på mig. Jag blev livrädd. Resterande delen av dagen spenderades i den nyrengjorda poolen som gått från att lysa radioaktivt grönt till bara vara lite grumlig. På kvällen stod vi i valet och kvalet ifall vi skulle besöka Wings Club, i vanlig ordning, eller stanna hemma med traditionellt, svenskt fredagsmys. Det blev en kombination av båda helt enkelt. Några timmar på wings. Sedan gick vi ut och åt med Kerryn och Samuel. En lugn och trevlig kväll.

Lördag: På lördagens schema stod grillning på Virginia airport med Pascals skolkamrater. Kul tänkte vi och siktade på att inte komma försent. Tio över ett droppade vi in med andan i halsen. Vi möttes tre ensamma stackare som hängde över bardisken i väntan på sällskap . Vi har fortfarande inte lärt oss det här med "afrika-tid". Cirka halv tre började resten av folket droppa in och stämningen steg genast avsevärt. Efter några timmar med god mat och trevligt sällskap tog vi vårt pick och pack och styrde kosan hemmåt för den lugna hemmakvällen vi längtat efter redan dagen innan.

Söndag: Vilodag. Häng vid poolen och ett avbrott på en timme för Pascal som hade fotbollsträning med "Virginia Pirates". På tisdag är det säsongens första match och jag kommer att agera hejarklack och eventuellt ta ett lagfoto! Melissa, vars pojkvän också är med i laget, har lovat att hålla mig sällskap och skall även bjuda på vin för "extra underhållning" som hon uttryckte det. Jag anar ett lika brinnande sportintresse hos henne som hos mig.



Så här söt är Pascal när han går till skolan.



Pokerkväll hemma hos Kerryn med Durbans finaste utsikt. Jag vann!



Rolig t-shirt från Mr Price Sport.



Vår ytterdörr och mitt nyklippta hår! (viktigt!)



Poolområdet på Wings. Det är där uppe på balkongen vi brukar spendera våra fredagskvällar.



Snusk-skinka. Skinkmacka? Någon?

Vår nyårsafton spenderades i paradiset Saint Lucia. Dagen började med en flodtur där vi spanade efter flodhästar och krokodiler. Tyvärr så såg vi inga krokodiler men däremot massvis med flodhästar. Flodhästar är förövrigt det djur som dödar flest människor i hela Sydafrika. Vi blev varnade för att de gärna tar sig en promenad inne i centrala Saint Lucia efter jakt på en bit mat nattetid.

På kvällen var det tänkt att vi skulle laga en nyårsupé tillsammans. Vilket vi också gjorde men det var nog Lena som fick dra det tyngsta lasset. Det fanns nog en tyst överenskommelse om att hon var den som skulle sköta uppgiften som kökschef allra bäst. Tomas agerade grillmästare och led sedan av sviterna från grillandet under middagen i form av extrem överhettning. Det var en fantastisk middag som inte påverkades nämnvärt av disskusionen Pascal drog igång; hur vida det var oxfilé eller ej som låg på tallrikarna. Pascal gissade på springbock då det påminde om biltong (torkat kött) i smaken.

Efter vi skålat in det nya året vid poolen och blivit lite stela i nacken av att titta på alla fyrverkerier beslutade jag och Pascal oss för att gå ner till centrum och inta några coctails. Trodde vi. Det visade sig att det endast var en sunkig, liten pub som höll öppet på årets festligaste kväll. Inte oss emot. Vi gick in och hade rackarns trevligt. Till sällskap hade vi tre fyrtioåriga män som bjöd oss på jäegershots. De fann oss väldigt exotiska med tanke på vårt ursprung. Jag briljerade med flamländska fraser som min bästa vän Josse har lärt mig, då det påminner till stor del om afrikaans. Tyvärr så kan jag bara: "Mitt namn är Josefine" och "Jag är 13 år gammal". Som ni förstår så är det dags för en uppdatering av mina kunskaper då uppgifterna inte längre är aktuella. Långt ifrån faktiskt.



Lena och jag på Hippo cruise.



Flodhäst.



André & Linda



Vi hade fint väder.



Pascal äter middag.



Jossan med nya vänner.



Pascal med nya vänner.

Som jag nämde i mitt tidigare inlägg så har vi varit på safari hela tre gånger i jakten på "the big five". För er som inte vet det så består "the big five" utav elefant, vattenbuffel, noshörning, leopard och lejon. I vårt fall blev det "the big three". Det blev tyvärr inga kissekatter för vår del. Jag somnade i bilen varje gång. Det är extremt utmattande att sitta instängd i en bil i 50 gradig värme, överexhalterad, och stirra in i tät skog för att förhoppningsvis få se en skymt av ett lejon.

Jag fann genast en favorit i de Afrikanska skogarna. Inget mindre än zebror, så snyggt stilrena i svart/vitrandig skrud. De var mycket mindre än vad jag hade räknat med. Ser ut som små åsnor iklädda pyjamas. Det vill säga; hur söta som helst. Något som fick mig att tveka i valet av favoritdjur var när Micke berättade för mig om zebrornas väldigt vassa hovar som de, i vissa tillfällen, använder till att sparka ihjäl stackars människor med. Det tycker jag att de kan sluta upp med, omedelbart. Jag överväger att byta min favorit mot giraff istället. En lövätande nörd. Ett djur mer i min smak så att säga.